Ibland önskar jag att jag inte vore en storasyster...utan en lillasyster....

Ibland undrar jag om jag verkligen är värd att älskas.....för om någon verkligen förstod sig på mig och vad

som pågår i mitt huvud....den personen skulle bli förvånad och springa....

Det finns nog ingen jag litar på helt, ibland känner jag mig så skadad...faktiskt...fast jag inget hellre vill än att känna mig hel och älskvärd.

Och så får jag givetvis dåligt samvete för att jag "borde " ju inte känna si och så.

Och ingen...faktiskt. INGEN utom jag vet precis allt om mig...vill inte lägga den skiten på någon annan stackare...

Kanske Dr phil...haha men hur ska jag få tag på honom? :-D

Om man har det bra. Bra verkligen bra, varför är jag byggd till att försöra det? Aldrig vara nöjd? 

Leka med elden.

Och varför är mina känslor så vilda?

Det är ju inget ovanligt i mitt fall eftersom min sambo jobbar ständig eftermiddag kväll.

Men just fredagskvällarna känns extra jobbiga på något vis. För då ska man inte sitta ensam :-/

Haha ibland får man tycka synd om sig själv.

MEN jag hatar när folk inte gör annat, bara gnäller o gnäller och tyckersynd om sig själva.

Man måste leva med!

Eller människor...som jag verkligen stör mig på, är dom som mår så otroligt dåligt, men som inte varit med om något, som inte vet hur riktig smärta känns....det kan jag störa mig på något enormt....men men...my problem!

nja, fast jag önskar ingen smärta, men jag önskar folk vaknade upp istället för att gå och leva i något slags

avslaget tillstånd där man inte kan tänka på annat än sig själv och hur man mår och att man då mår dåligt mest hela tiden.

Sen blir jag trött på mig själv. För jag VILL verkligen inte må dåligt jag kämpar med näbbar och klor. Och känner mig svag när allt tar tag i mig i nacken och jag faller ner i avgrunden ännu en gång.

Vad är det för fel på mig egentligen?

Varför kan jag aldrig bli helt bra?

Varför?

Jag känner smärtan från flera år sedan som en knivspets rakt i magen. Jag känner panikångesten välla över mig.

Jag får mardrömmar jag inte förstår. Jag har mardrömmar som jag förstår men vill glömma.

Livet är bra klurigt.

Men jag och min son pratade idag. Jag vill leva. Jag vill se mina barn jag vill vara hos dom. Alltid.

 Åter tillbaka efter en mycket turbulent tid. Och dessutom gillar jag mest att blogga på hösten. Och skriva överhuvudtaget hör till hösten enligt mig...i min kropp är höst = skriva, och läsa och mysa och ljus....mm.

Men även många andra saker som inte är fullt lika trevliga, som mardrömmar, minnen, ångest.

Då brukar det hjälpa att skriva.

Måste läsa ikapp lite bloggar med ju.

Återkommer.

vore ju inte helt fel nej.

är bara deppig och deprimerad....båda faktiskt.

barna är hos farmor, ja inte lilltjejen såklart hon gosar med mig, men nu sover hon...och det är tomt....även om dom skulle ha sovit nu.

det är så jobbigt med dum stämmning...ville inte lämna barnen då ju....strunt....usch...

och allt annat...fy...varför?

det måste vara fel på mig

Förstår inte vad det är för knas med mig, jag är nog rejält kokt...suck.

Barna dom trutar i sina sängar, sover och snusar sött. Jag sitter här och får ågren av alla jobbiga tankar och känslor. Försöker stöta bort dom istället...dom ska inte få ta över och göra mig olycklig. Jag orkar inte med det igen!

Jag sitter och funderar som vanligt, funderar för mycket....inte bra alls!

Imorgon ska pojkarna till farmor....hm...känns faktiskt inte så roligt för mig...vad ska jag då göra månntro?

Nej jag är ju redan ensam.........ENSAM....

Sorglig liten sak va....hm

Kan man ju lugnt säga...hm

Dagen har varit trevlig, tog en cykeltur ned till centrum med tre barn på släptåg och inga växlar fungerande....

drog till vännerna Aa och slappa o käkade. Trevligt.

Hemvägen var sådär, svettigt med solen stekande och bara uppförsbackar och riktiga jävliga sådanna spec utan växlar!! Dumma mutter som är lös! Tungt och svettigt som sagt....huuu...men men bra med motion...

Kom i alla fall hem. var väl inte på bästa humöret men gav ungarna var sin isglass i hettan. Sen kom gulliga kusinen förbi med goda bullar och vi tog en sväng till lekplatsen och sen hem o tog de lugnt.

Trevligt att lillkusinen svängerförbi ofta :-) Barna älskar henne och hon är otroligt duktig med dom.

Känslor....vad ska man med dom till när dom inte gör som man vill??

Jag vill känna si och så, men känner något helt annat.....verkligen...kan man leva såhär??

Blir tokig...och ledsen...detta är inte roligt inte alls....går väldigt upp och ned men det återkommer gång på gång....men sen då?

Som händer känns det som, Oscar har haft två sköna veckors semester, härligt väder mest hela tiden! Vi har badat och umgåtts med vänner o familj och haft det skönt!

Sen brakade bilen ihop ett par dagar men vi började gå istället och det var mysigt det med, men vi bor ju i hörnebo så det blir en bit om man ska till ica, och det vart svettigt i värmen!!

Idag knata jag o min kusin Emmelie till ica med mina småttingar medans stor grabbarna var hemma och spelade spel.  Det åskade och dundra och regna om vart annat, men fram kom vi :-) och även hem!

Då käka vi lunch sen lekte vi med barnen.

Oscar drog till jobbet, sen drog emmelie till sitt jobb och jag och barnen knata iväg till en ny lekplats som vi inte varit på innan :-) mysigt.

hemvägen så skrek min tjej hela vägen hem...suck...men men...nu ligger alla i säng men zack sover inte än....lilleman då....

varit en bra dag, fast haft en surgubbe till sambo...men men...bara det försvinner så...

Se ya