Önska jag kunde följa mitt hjärta.

Önskar att jag visste vad jag ville.

Önskar att min väg var lättare att vandra.

Önskar att det inte var så ensamt.

................................

Damaged for life.

.................................

Nej jag har en familj, som jag älskar så det gör ont i hjärtat.

Underbara vackra goda små raringar.

Inte ensam.

Idag var jag och Peppe på en mysig höst promenad, och pratade om allt och inget.

Hon kom till oss vid lunch och det var otroligt trevlig att ha henne och Juttan här!

Zack hade en kompis över sen kom hela grannskapet och dom stanna kvar hemma och lekte medans vi var nyttiga och tog promenix!

Imorses så städa vi lite...ja jag fyller ju år snart...vill ju att de ska se ok ut hemma haha!

---------------

Fattar inte varför jag är så störd!

Jag är verkligen skadad!

Allt är så bra, men jag rör till allt...som vanligt!

Inatt sov jag och lilla dottern på sjukhus.

Igår lite efter fyra så flög hon ned för trappan i hallen och landade rätt på huvudet. Hon fick den största bula jag någonsinn sett. Såg riktigt läbbigt ut!

Sen blev hon slö och blödde näsblod, så jag ringde, och vi fick åka in akut. Ringde Osc som fick åka ifrån jobbet.

Mamma kom för jag ringde henne en snabbis innan.

Så grabbarna åkte med mamma hem, och oscar o jag åkte till kss.

Väl inne fick vi vänta ett slag, då märkte vi att lillgumman vingla till lite när hon gick...

Dom undersökte henne och sa att det inte verkade vara super illa men dom ville inte chansa när hon är så liten, så vi fick stanna.

Självklart fick vi vänta o vänta på läkaren från första början , och lillfisan var väldigt otålig o uttråkad.

Men vi kom till slut upp på barnavdelningen där det tog ännu en stund innan vi kunde acklimatisera oss ordentligt.

Det var lite trassel med stålspjäl sängen och gumman som ville springa i korridorerna o kika på leksakerna :-D

Så hon fick det.

Sen till slut var vårat rum färdigt, och sköterskorna fixade mackor och the åt mig :-) Och välling åt snuttan!

Vi käkade o hade det riktigt mysigt faktiskt bara hon och jag!

Tur att det fanns en tv så jag kunde se på Greys!!

Ja sen kunde jag söva lillfisan, och titta på tv :-)

Men var helt slut försökte sova vid elva.

Det var en tuff natt, var det inte skruttan som vakna var det sköterskorna som kom in o kolla till henne.

Ja dom kom o kolla så hon andades o allt var som de skulle. Typ 4 el fem ggr...osäker :-)

Lillfisan vakna däremot ganska många fler ggr och gnydde och kännde väl sig inte hemma och hade väl ont i pannan kan jag tro!

Till slut fixa jag så hon kunde ligga bredvid mig, och en flaska till, då somna hon som en stock och sov otroligt tungt! Min tjejja ...

Vid sju på morgonen hade jag dåsat till och vaknar av ett högt olidligt ljud från en borr....helvete kan man aldrig få sova!?

Skruttan sov så tungt så hon vakna inte då....

När hon vaknat fick vi käka mysig frukost jag o lilla godingen.

Ja när vi åt kom en läkare och kolla till henne igen!

Och sen ringa efter Osc, så allt gick bra.

På vägen ned till Entrèn så charma min lilla goding många många när hon tulta omkring o var på upptäcksfärd!

Ett äventyr som börja illa men slutade bra, skönt att de inte blev värre, men orolig var man ju!!

Min gumma!

Något av det värsta jag varit med om hände i fredags.

Jag och Osc, skulle ha en myskväll, så drog på bio.

På hemvägen när vi nästan var hemma, så ser jag att en bil stannat och något som ligger och sprattlar på vägen.

Ett rådjurskidd... :-(

Båda bakbenen var brutna. Lilla söta söta ungen försökte ta  sig hem till skogen igen, med frambena i panik.

Skrek hjärtskärande...

Lilla livet gav upp och hamnade i ett dike och orkade inte försöka mer. Levde men plågades....

Tittade med sorgsna ögon rätt på mig.

Under hela detta så var jag förbannad på dom som körde bilen, vi försökte fråga hur det var med dom, men otrevliga och otacksamma och noll förbarmelse över ett litet liv som låg och plågades!!

Jag skällde och grät och skakade, dom jävlarna hade tänkt att dra....vuxna människor....väldigt vuxna.....alltså över 50....försökte med att dom inte visste vad man skulle göra...jag vart skit arg....kläckte massa och skrek lite med när han sega i telefonen!

Hade inte vi kommit hade dom lämnat lilla bebisen på vägen...ensam och till sitt öde.....som dom just förstört...det var väldigt tydligt att dom kört för fort....annars hade dom kunnat stanna för ungen.....jävla idioter...tänkte på bilen...jamen vafan håll hastigheten och se er för så hade det inte hänt!!  Väl upplyst och det blir inte sånna skador om man inte kör förfort...

Ja...till slut kom en jägare och tog hand om det lilla livet...

Men lilla ungens sista minuter är fast etsade på min hornhinna, och jag önskade så att jag kunde gjort något...

Och nej jag kan inte glömma och lägga det bakom mig på två sekunder. Lika värdefullt liv om inte mer...så oskyldig som man bara kan bli.... :-(

Hoppas bara att vackra lilla livet kom till en bättre plats. Utan idiot människor bilar och vägar och ängar och skog och andra vackra djur....

Och vad gäller idioterna önskar jag dom lidande...

Ibland önskar jag att jag inte vore en storasyster...utan en lillasyster....