Ja nu är jag iaf vaccinerad, och hade ont i armen men inga andra bieffekter.

Så är de.

Grannungarna är här å leker....skojj :-)

Ledsen men orkar inte skriva om de...yeye, shit happens

oink oink.......*host host*

har man fått svinisen kanske?

Har så förbannat ont i hela kroppen, vakna imorse och hade så ont i ryggen att jag trodde den skulle gå av, känns som jag ska få feber men de kommer inte, bara fryser, magen är i kaos! Ont när jag äter, krampar och inte roligt att gå på dass... :-/

Lite ont i halsen bara, men förjävla ont för jag har mens och den är inte utav denna värld! Så ont så ont så jag kan inte röra mig utan att vilja gråta... :-(

Wad fan är de för fel? :-/

Tänker på hur det varit.

Tänker på hur det kommer bli.

Jag har sett mycket mörker.

Jag har känt mycket kyla.

Jag har fallit hårt.

Jag har rest mig skakigt.

Jag har kämpat mig stark.

Mina ögon är öppna.

Mina sinnen ser....

Jag fortsätter falla.

Jag fortsätter sparka mig fri.

Fri, någonsinn?

...................................

Tänker på människor som inte varit med om något....dom mår sämre än människor som faktiskt har

sina sinnen och ögon öppna för hemskheter.

Ja de senaste dagarna har varit knas. Idag har varit mycket mer realistisk, mer som jag när jag mår bra.

De andra dagarna har varit skit, som jag när jag faller ned för ett stup och inte kan ta mig upp.

Men det verkar vara tillfälligt för jag mår ju bättre idag. SKÖNT.

Är livrädd för PÅ och deppighet mm. Vill INTE.

Därför klänger jag mig fast vid minsta lilla som kan hjälpa mig att undvika det mörka, jag planerar mina dagar, försöker träffa folk, hitta på saker med barnen. Inte vara sur. Och planerar inför julen...det hjälper faktiskt jätte mycket av någon anledning....skönt. Och spela lips haha :-D och kolla på True blood och andra bra saker .

Fredags hade jag tjejkväll, alkohol och pratet flödade, det var både roligt men konstigt några gånger. Några personer var lite väl klumpiga ibland....hm....

Så kontentan är väl att det var både bra och lite skumt hehe :-) Inget jag gör om på länge ialla fall!

Så skumt när allting som varit så bra helt plötsligt börjar sakta sakta välta...men jag hoppas jag kan stå emot och hålla uppe allt...för jag har mått så bra det sista.....

Mjo...gör ju mitt bästa.

Önska jag kunde följa mitt hjärta.

Önskar att jag visste vad jag ville.

Önskar att min väg var lättare att vandra.

Önskar att det inte var så ensamt.

................................

Damaged for life.

.................................

Nej jag har en familj, som jag älskar så det gör ont i hjärtat.

Underbara vackra goda små raringar.

Inte ensam.

Idag var jag och Peppe på en mysig höst promenad, och pratade om allt och inget.

Hon kom till oss vid lunch och det var otroligt trevlig att ha henne och Juttan här!

Zack hade en kompis över sen kom hela grannskapet och dom stanna kvar hemma och lekte medans vi var nyttiga och tog promenix!

Imorses så städa vi lite...ja jag fyller ju år snart...vill ju att de ska se ok ut hemma haha!

---------------

Fattar inte varför jag är så störd!

Jag är verkligen skadad!

Allt är så bra, men jag rör till allt...som vanligt!

Inatt sov jag och lilla dottern på sjukhus.

Igår lite efter fyra så flög hon ned för trappan i hallen och landade rätt på huvudet. Hon fick den största bula jag någonsinn sett. Såg riktigt läbbigt ut!

Sen blev hon slö och blödde näsblod, så jag ringde, och vi fick åka in akut. Ringde Osc som fick åka ifrån jobbet.

Mamma kom för jag ringde henne en snabbis innan.

Så grabbarna åkte med mamma hem, och oscar o jag åkte till kss.

Väl inne fick vi vänta ett slag, då märkte vi att lillgumman vingla till lite när hon gick...

Dom undersökte henne och sa att det inte verkade vara super illa men dom ville inte chansa när hon är så liten, så vi fick stanna.

Självklart fick vi vänta o vänta på läkaren från första början , och lillfisan var väldigt otålig o uttråkad.

Men vi kom till slut upp på barnavdelningen där det tog ännu en stund innan vi kunde acklimatisera oss ordentligt.

Det var lite trassel med stålspjäl sängen och gumman som ville springa i korridorerna o kika på leksakerna :-D

Så hon fick det.

Sen till slut var vårat rum färdigt, och sköterskorna fixade mackor och the åt mig :-) Och välling åt snuttan!

Vi käkade o hade det riktigt mysigt faktiskt bara hon och jag!

Tur att det fanns en tv så jag kunde se på Greys!!

Ja sen kunde jag söva lillfisan, och titta på tv :-)

Men var helt slut försökte sova vid elva.

Det var en tuff natt, var det inte skruttan som vakna var det sköterskorna som kom in o kolla till henne.

Ja dom kom o kolla så hon andades o allt var som de skulle. Typ 4 el fem ggr...osäker :-)

Lillfisan vakna däremot ganska många fler ggr och gnydde och kännde väl sig inte hemma och hade väl ont i pannan kan jag tro!

Till slut fixa jag så hon kunde ligga bredvid mig, och en flaska till, då somna hon som en stock och sov otroligt tungt! Min tjejja ...

Vid sju på morgonen hade jag dåsat till och vaknar av ett högt olidligt ljud från en borr....helvete kan man aldrig få sova!?

Skruttan sov så tungt så hon vakna inte då....

När hon vaknat fick vi käka mysig frukost jag o lilla godingen.

Ja när vi åt kom en läkare och kolla till henne igen!

Och sen ringa efter Osc, så allt gick bra.

På vägen ned till Entrèn så charma min lilla goding många många när hon tulta omkring o var på upptäcksfärd!

Ett äventyr som börja illa men slutade bra, skönt att de inte blev värre, men orolig var man ju!!

Min gumma!

Något av det värsta jag varit med om hände i fredags.

Jag och Osc, skulle ha en myskväll, så drog på bio.

På hemvägen när vi nästan var hemma, så ser jag att en bil stannat och något som ligger och sprattlar på vägen.

Ett rådjurskidd... :-(

Båda bakbenen var brutna. Lilla söta söta ungen försökte ta  sig hem till skogen igen, med frambena i panik.

Skrek hjärtskärande...

Lilla livet gav upp och hamnade i ett dike och orkade inte försöka mer. Levde men plågades....

Tittade med sorgsna ögon rätt på mig.

Under hela detta så var jag förbannad på dom som körde bilen, vi försökte fråga hur det var med dom, men otrevliga och otacksamma och noll förbarmelse över ett litet liv som låg och plågades!!

Jag skällde och grät och skakade, dom jävlarna hade tänkt att dra....vuxna människor....väldigt vuxna.....alltså över 50....försökte med att dom inte visste vad man skulle göra...jag vart skit arg....kläckte massa och skrek lite med när han sega i telefonen!

Hade inte vi kommit hade dom lämnat lilla bebisen på vägen...ensam och till sitt öde.....som dom just förstört...det var väldigt tydligt att dom kört för fort....annars hade dom kunnat stanna för ungen.....jävla idioter...tänkte på bilen...jamen vafan håll hastigheten och se er för så hade det inte hänt!!  Väl upplyst och det blir inte sånna skador om man inte kör förfort...

Ja...till slut kom en jägare och tog hand om det lilla livet...

Men lilla ungens sista minuter är fast etsade på min hornhinna, och jag önskade så att jag kunde gjort något...

Och nej jag kan inte glömma och lägga det bakom mig på två sekunder. Lika värdefullt liv om inte mer...så oskyldig som man bara kan bli.... :-(

Hoppas bara att vackra lilla livet kom till en bättre plats. Utan idiot människor bilar och vägar och ängar och skog och andra vackra djur....

Och vad gäller idioterna önskar jag dom lidande...

Ibland önskar jag att jag inte vore en storasyster...utan en lillasyster....

Ibland undrar jag om jag verkligen är värd att älskas.....för om någon verkligen förstod sig på mig och vad

som pågår i mitt huvud....den personen skulle bli förvånad och springa....

Det finns nog ingen jag litar på helt, ibland känner jag mig så skadad...faktiskt...fast jag inget hellre vill än att känna mig hel och älskvärd.

Och så får jag givetvis dåligt samvete för att jag "borde " ju inte känna si och så.

Och ingen...faktiskt. INGEN utom jag vet precis allt om mig...vill inte lägga den skiten på någon annan stackare...

Kanske Dr phil...haha men hur ska jag få tag på honom? :-D

Om man har det bra. Bra verkligen bra, varför är jag byggd till att försöra det? Aldrig vara nöjd? 

Leka med elden.

Och varför är mina känslor så vilda?

Det är ju inget ovanligt i mitt fall eftersom min sambo jobbar ständig eftermiddag kväll.

Men just fredagskvällarna känns extra jobbiga på något vis. För då ska man inte sitta ensam :-/

Haha ibland får man tycka synd om sig själv.

MEN jag hatar när folk inte gör annat, bara gnäller o gnäller och tyckersynd om sig själva.

Man måste leva med!

Eller människor...som jag verkligen stör mig på, är dom som mår så otroligt dåligt, men som inte varit med om något, som inte vet hur riktig smärta känns....det kan jag störa mig på något enormt....men men...my problem!

nja, fast jag önskar ingen smärta, men jag önskar folk vaknade upp istället för att gå och leva i något slags

avslaget tillstånd där man inte kan tänka på annat än sig själv och hur man mår och att man då mår dåligt mest hela tiden.

Sen blir jag trött på mig själv. För jag VILL verkligen inte må dåligt jag kämpar med näbbar och klor. Och känner mig svag när allt tar tag i mig i nacken och jag faller ner i avgrunden ännu en gång.

Vad är det för fel på mig egentligen?

Varför kan jag aldrig bli helt bra?

Varför?

Jag känner smärtan från flera år sedan som en knivspets rakt i magen. Jag känner panikångesten välla över mig.

Jag får mardrömmar jag inte förstår. Jag har mardrömmar som jag förstår men vill glömma.

Livet är bra klurigt.

Men jag och min son pratade idag. Jag vill leva. Jag vill se mina barn jag vill vara hos dom. Alltid.

 Åter tillbaka efter en mycket turbulent tid. Och dessutom gillar jag mest att blogga på hösten. Och skriva överhuvudtaget hör till hösten enligt mig...i min kropp är höst = skriva, och läsa och mysa och ljus....mm.

Men även många andra saker som inte är fullt lika trevliga, som mardrömmar, minnen, ångest.

Då brukar det hjälpa att skriva.

Måste läsa ikapp lite bloggar med ju.

Återkommer.

vore ju inte helt fel nej.

är bara deppig och deprimerad....båda faktiskt.

barna är hos farmor, ja inte lilltjejen såklart hon gosar med mig, men nu sover hon...och det är tomt....även om dom skulle ha sovit nu.

det är så jobbigt med dum stämmning...ville inte lämna barnen då ju....strunt....usch...

och allt annat...fy...varför?

det måste vara fel på mig

Förstår inte vad det är för knas med mig, jag är nog rejält kokt...suck.

Barna dom trutar i sina sängar, sover och snusar sött. Jag sitter här och får ågren av alla jobbiga tankar och känslor. Försöker stöta bort dom istället...dom ska inte få ta över och göra mig olycklig. Jag orkar inte med det igen!

Jag sitter och funderar som vanligt, funderar för mycket....inte bra alls!

Imorgon ska pojkarna till farmor....hm...känns faktiskt inte så roligt för mig...vad ska jag då göra månntro?

Nej jag är ju redan ensam.........ENSAM....

Sorglig liten sak va....hm

Kan man ju lugnt säga...hm

Dagen har varit trevlig, tog en cykeltur ned till centrum med tre barn på släptåg och inga växlar fungerande....

drog till vännerna Aa och slappa o käkade. Trevligt.

Hemvägen var sådär, svettigt med solen stekande och bara uppförsbackar och riktiga jävliga sådanna spec utan växlar!! Dumma mutter som är lös! Tungt och svettigt som sagt....huuu...men men bra med motion...

Kom i alla fall hem. var väl inte på bästa humöret men gav ungarna var sin isglass i hettan. Sen kom gulliga kusinen förbi med goda bullar och vi tog en sväng till lekplatsen och sen hem o tog de lugnt.

Trevligt att lillkusinen svängerförbi ofta :-) Barna älskar henne och hon är otroligt duktig med dom.

Känslor....vad ska man med dom till när dom inte gör som man vill??

Jag vill känna si och så, men känner något helt annat.....verkligen...kan man leva såhär??

Blir tokig...och ledsen...detta är inte roligt inte alls....går väldigt upp och ned men det återkommer gång på gång....men sen då?